Min kära dotter

Bild

Nu måste jag göra ett förtydligande. Jag älskar min dotter, Freja, Walburga Habsburg. Absolut mer en fem procent om man ponerar att hästen ligger på 95 procent – eller hur det nu blir?

Det är bara det att hon inte alls är på samma sätt som hästen. Hon är ju en helt egen liten underbar person på sjutton år. Hon håller i princip aldrig med mig. Och för det mesta så orkar hon inte prata heller. Hon har alltid så fullt upp med sitt kompisar och sitt tvittrande och allt annat som hon håller på med. Det verkar nästan som om hon lever i en helt annan värld än vad jag gör. Över en tallrik med vegetariska köttbullar kan hon livfullt diskutera objektifieringen av kvinnor, patriarkat, könsmaktsordning och allt annat som jag har glömt bort att tänka på för länge sedan. Hon säger att hon är queerfeminist och vet ni vad? Jag så himla stolt över henne.

När slutade jag att tro på att det går att förändra världen? Var det före eller efter dagishämtningarna, vaknätterna eller räkningarna som skulle betalas?