Lejon på väg

lejon

Tidig morgon. Solen har precis gått upp över savannen. En ung lejonhane ligger lojt utsträckt mitt på den dammiga vägen framför oss. Wow, stämningen blir med ens upprymd i bilen. Vi letar fram våra kameror och öppnar takluckan på vår jeep. Ännu en lejonhane kommer släntrande. Hans rörelsemönster är långsamt och majestätiskt. Ögonblicket är magiskt.

lejon2

 

Advertisements

Vikten av att drömma

by2
Igår lärde jag känna Alex. Han jobbar som guide för ett större bolag här i Uganda. Vi träffades i lobbyn på vår Lodge och drack varsin cola. Det var vid lunchtid och utomhus var det stekhett.

Jag vet egentligen inte hur det kom sig att vi kom att prata om hur viktigt det är att få drömma och att ha visioner. Han berättade om det som han trodde var Ugandas största problem, nämligen att människor inte har några drömmar. Men hur ska de kunna ha det? Om man lever i ett hus gjort av lera och grenar i en by utan elektricitet och om föräldrarna inte tycker att det där med utbildning är så viktigt.

Att resa är att lära känna andra kulturer, att uppleva andra platser, känna andra dofter – det är en form av bildning som är viktig. Alex berättade att även om han inte har varit utanför Uganda så har han iallafall varit i varenda hörn av landet. Han har exempelvis med egna ögon sett att det är möjligt att bygga permanenta tvåvåningshus med trappa och veranda. Bara vetskapen om sakers existens föder drömmar i människors inre.

Om man som barn enbart är satt till världen för att utföra speciella hushållssysslor, vilka drömmar tillåts man då att drömma? I de små byarna utanför de stora städerna skaffar man det antal barn som behövs för att utföra hushållets alla olika sysslor. Man behöver exempelvis en till att bära vatten, en till att vakta djuren och en till att tvätta. Vi har sett en tvååring sitta bakom ett berg av tvätt och med sina små händer gnugga och tvätta plagg efter plagg. Här tvingas barn att bli vuxna tidigt.

Vilka drömmar tillåts man att ha när ens sinne är helt ockuperat och inriktat på överlevnad?

Utbildning är viktigt. Utbildning är nyckeln till framgång. Utbildning banar väg för drömmar. Med drömmar odlar man sin själs trädgård.

Tänk vilka intressanta samtal man kan ha med en främling i en lobby i Uganda!

båt2

Kahendero community

By Medan resten av familjen begav sig iväg på en heldags bergsklättring i Rwenzori mountains stannade jag kvar på lodgen. Jag känner nämligen mer och mer, speciellt efter Mount Kinabalu på Borneo, att det där med bergsklättring inte riktigt är min grej.

Istället tog managern på lodgen med mig ut på en community walk i samhället som ligger här bredvid vår lodge, invid stranden av lake s:t George.

Bergsklättring i all ära, men att träffa människor ifrån helt andra kulturer är något helt annat. Att möta människor som fortfarande lever som på stenåldern och under ofattbart fattiga förhållanden är på samma gång både omskakande och berikande.

I Kahendero community träffade jag människor från tre olika stammar: Bagabo som är fiskare, Basongora, boskapsskötare och Bakonjo som brukar jorden. Bakonio är kortväxta medan Bagabo är långa. Basaongora är ett slags nomadfolk som flyttar runt med djuren och bosätter sig tillfälligt i primitiva hus, byggda av lera. Människor och djur bor tätt tillsammans i lerhusen som är så primitiva att de rasar samman om det blåser mycket (ja, det är långt från Svenska Bostäder standard!).

Barn
Här är skolan. De minsta barnen sitter på bastmattor direkt på det stampade jordgolvet medan de äldre sitter tätt tillsammans på träbänkar. Det finns inga bord och det är mycket ont om material. Man ritar på tomma rissäckar och använder dem i undervisningen. Alla har dock skoluniform och glädjen visste inga gränser att få träffa en livs levande mzungo (vit människa).

Barn2
Jag missade givetvis inte tillfället att slå mig i slang med fiskarna som gärna ville ta mig ut på en båttur. Båtarna såg dock inte helt pålitliga ut så jag avstod vänligt men bestämt. Krokodilattacker är vanligt, berättade de.

barn3