När Justin Bieber kom till byn

tjejer

Jag fortsätter berättelsen om när vi var på Perhentian islands och arbetade som volontärer. Så här i efterhand, när jag tittar på bilderna så kan jag inte riktigt fatta vilken fantastisk resa som vi faktiskt var med om. Alla dessa människoöden vi mötte, dofter, maten, glädjen, solen – i princip allt som är så svårt att förmedla med platta ord.

Redan första dagen när vi steg iland på piren i den lilla fiskebyn där vi skulle bo så hörde vi:

Ohh wooaah Ohh wooaah Ohh wooaah
You know you love me, I know you care
Just shout whenever, And I’ll be there
You are my love, You are my heart
And we will never ever-ever be apart

Byns barn flockades runt oss – men de var ändå på lagom behörigt avstånd. De fnittrade och tittade blygt på min blonda, gängliga, femtonårige son som inte kände sig vidare bekväm med situationen. Jag fattade ingenting då men jag tyckte att det var lite märkligt. Barnen på piren blev snabbt fler och fler ju längre in i byn vi kom med vårt bagage och alla sjöng dom:

Ohh wooaah Ohh wooaah Ohh wooaah
You know you love me, I know you care…

Efter att vi hade ställt in vårt bagage i våra rum och inspekterat toaletten som bestod av en toalettstol och en plastslang med vatten för spolning och – ja, ni kan tänka er själva: Toalettpapper fanns nämligen inte, var det så dags att bekanta sig med omgivningen.

När jag kikade ut genom dörren så såg jag ungar precis överallt. Några hade till och med klättrat upp på taket och låg där och kikade ner på oss – eller snarare sagt de spanande in Fredrik. Jag förstod fortfarande ingenting men min femtonårige son hade istället börjat fatta galoppen: Mamma, sa han och fortsatte, jag tror att de tror att jag är Justin Bieber.

Herrejösses, det var naturligtvis så det låg till! Vi fnissade förtjust och ledarna för volontärprojektet skrattade också gott när vi berättade om våra aningar. De tyckte absolut att byns ungar skulle få fortsätta att leva i tron att Justin Bieber kommit till byn.
justin
Dagarna gick i stilla mak och närvarosiffrorna de eftermiddagar som vi hjälpte till med undervisningen i byns skola var rekordhöga. Ingen ville missa Justin Bieber! Och ingen kunde heller riktigt fatta, som en liten kille sa, hur det kom sig att världskändisen Justin Bieber hade hittat till deras lilla by på Perhentian islands?

Så här i efterhand, kan jag tycka, att det var just mötet med alla byns barn som var den stora behållningen av vår resa. Vilken värme och glädje. Och som min dotter sa: Barnen här på Perhentian lever verkligen ett sådant liv som alla barn skulle få leva. De växer upp i byns gemenskap med en vuxen människa alltid inom räckhåll. Inga bilar. Inga datorspel. Absolut inget lyx och överflöd men istället med massor av lek och bus.

Jag vill tro att de var lite ledsna
när Justin Bieber
och hans mamma
åkte hem.

Advertisements