Gör om – gör rätt

20130127-120130.jpg

Sidan eller kontot är klart. Du har tryckt på “publiceraknappen”. Och väntar… och väntar… och kollar statistiken och antal följare. Inget händer! Det börjar att kännas segt – minst sagt. Inte alls så där rock’n’roll som föreläsningen om hur enkelt det är att jobba med sociala medier gav sken av. Det funkar med andra ord inte riktigt optimalt. Inte ens de där illvilliga kommentarerna dyker upp. De där kommentarerna som du har skapat en budskapsplattform runt omkring.

Lugn, menar jag. Att arbeta med sociala medier kräver tid och tålamod. Man måste testa sig fram och tillåta sig göra fel innan det börjar funka i alla fall som en hyfsad schlager. Jag har precis börjat blogga och då och då har det känts ekande tomt i statistiken över viewers – det ska villigt erkännas. I sådana lägen kan det ibland hjälpa att backa bandet och kolla så att själva fundamentet, de grundläggande faktorerna, har hamnat rätt. Som min blogg exempelvis, fram till i morse hade jag helt missat det här med kategorier och att tagga för bättre synlighet (pinsamt!). Tack Nikke Lindqvist, det kändes som ditt blogginlägg om kategorier och taggar var riktat direkt till mig! Det var med andra ord, bara att backa, göra om och göra rätt. Nu tror jag att jag har fått till det ganska så bra.

Lämna tillbaka megafonen till marknadsavdelningen

En annan vanlig miss som många företag gör när de börjar att jobba med sociala medier är att de fortsätter att använda megafonen även på sina sociala mediekonton. De har inte fattat det där att sociala medier tar tid och att det handlar om dialog – inte monolog som i vanlig marknadsföring. Det gäller att vara där ens målgrupp är och att ge sig in i diskussioner genom att kommentera, diskutera och analysera. Sådant tar tid, engagemang och inte minst mod. Transparens och en ärlig vilja till konversation är A och O.

Allt hänger ihop – en viktig hygienfaktor 

En annan grej som är viktig är att kolla så att dina olika sociala mediekanaler verkligen är publika och att de interagerar med varandra. Finns de också länkade från din webbplats och övrig extern kommunikation som exempelvis nyhetsbrev,kampanjer eller varför inte visitkort Fine! Det gäller att få alla delar av företagets kommunikation att samverka; webb, produktion, sociala medier, etc.

Content is Key

Fokusera på innehållet. Var selektiv och spamma inte kanalen med bilder på vad du åt till lunch utan satsa istället på att bjuda in dina followers bakom kulissen, gärna med en glimt i ögonvrån. Humor, glädje och lönsamhet hänger ihop!

Använd taggar och geotaggar för att fånga upp användare som söker efter bilder med ett specifikt innehåll eller från en speciell plats.

Följ och kommentera

Ett konto som inte följer andra är ointressant. Med en megafon gör man ingen dialog. Ge dig istället ut i det okända – följ, kommentera och ge gärna komplimanger. Gilla!

Benchmarking, benchmarking och benchmarking

Kolla upp andra företag i din bransch. Hitta de bra exemplen och gör något eget utifrån dina förutsättningar. Google har alltid varit min nyckeln till min framgång!

Ha kul!

Om att hitta tillbaka till sin röst

Jag är tydligen en sådan person som lätt drabbas prestationsångest!
Men det ska jag förstås inte säga någonting om när jag är på anställningsintervju. Jag behöver inte heller berätta att jag har tjock-TV. Eller att det var länge sedan som jag tänkte på Sandra Dahlberg.

Nej, här på bloggen ska jag istället berätta om hur lätt det är att skriva en text och kanske även litegrann om hur det är att vara en lyckad person.

Vad ska jag skriva om idag? Jag har bestämt att jag ska blogga varje dag för att hitta tillbaka till skrivarglädjen. För det är en helt annan sak att skriva om precis vad man vill. Utan uppdrag, liksom. Nu handlar det inte längre om Ringhals 4 eller sätta en snärtig rubrik på artikeln om Kentish flats. Nä, nu är det allvar. Nu handlar det om att hitta tillbaka till det som är jag och det som är min röst.

Jag märker att jag fortfarande är ganska orutinerad när det gäller att förhålla mig till det som jag skrivit. Jag knyter mig alldeles för hårt till min text. När jag tycker mig vara färdig så får de inte röras och hackas i. Men här har jag faktiskt blivit lite bättre med åren. Det är inte längre en katastrof om någon anmärker – Idag tänker jag bara: ”Okej, jag skriver om.” Man blir aldrig färdig – bara bättre ju mer man skriver.

Det bästa är förstås att göra det man gillar tillsammans med folk man gillar. Den glädjen är det viktigaste. På jobbet och på fritiden. Själv, så har jag en islandshäst som betyder nästan allt. Ja, det har gått så långt att mina barn kallar henne för lillasyster. Med henne har jag harvat runt i ur och skur på slingriga skogsvägar och ältat organisationsförändringar, dumma chefer och allehanda oförätter. Hon är min bästa vän och hon lyssnar tålmodigt utan att klaga. Nu är det ju inte så att jag sitter för mig själv och pratar i skogen. Nej, tro inte det. Vi utbyter mer tankar. Och hon står alltid på min sida.

Mina stallkompisar betyder förstås också mycket – även om de inte alltid håller med mig. De är istället ganska egensinniga och har mycket åsikter. Utan att ljuga så vågar jag påstå att ingen av oss är någon elitryttare. För jag tror att man har inte roligare i Allsvenskan än i division 3. Det roliga är att ta sig dit. Och när man har tagit sig till Allsvenskan vill man till Champions League. Men vad händer sedan då, när man har nått dit?

Stora är livet frågor och jag är på språng. Tack för idag. Kära ni.

Det viktigaste: att hitta rätt ton (och arbetskamrater)

Vad jag saknar mina gamla arbetskamrater på Vattenfall.
Jag kommer aldrig att glömma hur Carinas härliga skratt klingade mellan väggarna i Råcksta. Hur L-M, varje månad, oförtrutet levererade texter om kärnavfall, ofta med en liten knorr eller citat från någon djupsinnig filosof i ingressen. För hur spännande kan en text om kärnavfall egentligen vara? Ni kan ju själva gissa.

Jessica lottade ut Vattenfallmössor på löpande band och hanterade distributionslistor till digitala nyhetsbrev som ingen annan – det var aldrig ett enda utskick som hamnade i fel – inte som jag minns det i alla fall. Olle dokumenterade hur kontorsförråden i Arenastaden fylldes på med pennor och gem. Med skakig handkamera, likt Lars Trier, smög han omkring som en panter och skapade rafflande spänning på högsta nivå av varenda skitsak!

Tack alla ni härliga människor som jag lärde känna på Vattenfall! Tack vare er känner jag mig stark och redo för nya utmaningar!

Att omge sig med ”rätt” människor är viktigt för att kunna göra bra ett bra jobb. Att hitta rätt arbetskamrater; människor som brinner för samma sak som du. En annan bra grej är att se till att leva ett kul liv, och umgås med människor som får dig att prestera. Lätt som en plätt, med andra ord!

Nu gäller det bara för mig att hitta rätt ton för den här bloggen (vilket i princip är lika lätt som att se till att man lever ett kul liv). För det första: Den får inte bli pretentiös. För det andra: Den ska uppmuntra till dialog.

Apropå ton så gillar jag den här bilden från Norr Mälarstrand igår. Den har en vacker och nästan lite svårmodig ton. Mälarpaviljongen är lite av mitt favoritställe sommartid. Rosévin smakar nog aldrig somrigare och godare än just här – en varm och ljuv sommarkväll. Bild

En kommunikatör utan blogg är ingen riktig kommunikatör. Eller?

Ja, Jag ska börja blogga!
För en kommunikatör utan egen blogg är ju ingen kommunikatör.
Likt nn ryttare utan häst inte heller är ett ekipage. Hänger ni med?

Det finfina är nu att jag har både en blogg och en häst. Kan en människa bli mer lyckad än så?
Jag har inte riktigt bestämt vad jag ska blogga om men det ordnar sig väl alltid. Det kommer förstås
att bli en hel del om hästar men också kanske en och annan tanke om stort som smått.

Detta får bli min allra första bloggpost istället för att skriva att jag bara testar.