Heja Cherrie Hersi #Wayoutwest

Förra året i november träffade jag en ung tjej från Rinkeby som sa att hon kunde sjunga. Imorgon uppträder hon på Way out west. Det känns stort! Och jag är så himla stolt!

I höst fortsätter vi att jobba tillsammans. Ett av våra gemensamma mål är att förändra mediebilden av Järva. Vi kommer bland annat att lansera en låt på Husbyfestivalen den 23 augusti. Missa inte!

Följ oss även på Instagram #mittjarva

Jag håller tummarna stenhårt för Cherrie imorgon!

Advertisements

Att plocka upp en röd tråd

den-röda-tråden

Kära, kära vänner,

Det blev en lång paus på bloggen. Att skriva ett inlägg om dagen i hundra dagar tog verkligen musten ur mig. Det blev lite för mycket. Men nu ska jag försöka plocka upp den röda tråden igen och fortsätta där jag var för att skriva är lustfyllt och bra för själen.

Jag sitter här och väljer om jag ska skriva om min förbaskade varmvattenberedare som inte funkar trots att jag har tryckt på precis alla befintliga knappar och gjort vad man  i forum för värmepumpar kallar för norska omstarter. Nej, det verkar som om jag måste ringa någon. Vem nu denna någon kan vara?

Jag väljer istället att berätta om min fantastiska resa till Krakow medan jag i tysthet funderar vidare världsliga saker som min elpanna.

För så här var det, på något konstigt sätt lyckades jag övertala min tonåring att få följa med på deras klassresa till Krakow för några veckor sedan. Bara det var en bragd, må jag säga, och så här i efterhand har jag fått veta att jag skötte mig utan alltför mycket anmärkningar. Kanske till och med bra utifrån en tonårings kritiska granskning.

Nåväl, i Krakow skulle klassen genomföra tre konserter. Jag lyckades filma en av dem i det Jagellonska universitetets innegård. Dessutom gjorde vi en flash mob i saltgruvan i Wieliczka. Det var verkligen makalöst häftigt!

Krakow är en härlig stad med mycket kultur och historia. Vi hann med en heldag i Auschwitz-Birkenau och även om det var så hemskt att man knappt kan förstå  så kändes det på något sätt bra att ha varit där – om inte annat för att hedra offren.

En stark upplevelse var även gettot och Schindlers fabrik som numera är ombyggt till museum med en  upplevelsebaserad utställning om det judiska Krakow under ockupationen 1939–45.

Jag åker gärna tillbaka till Krakow. När vi var där så blommade syrenerna precis som den gör här hos oss nu. Visst är det en gåva att få uppleva syrenernas blomning två gånger samma vår?

Varmvattentemperaturen ligger fortfarande på 12,6 grader och jag gissar på att det är precis så kallt så att det gör ont i hårbotten när man tvättar håret.

Host, host i bloggen

Det har varit ovanligt eländigt med den här bloggaren den senaste veckan. Och jag hör hur det hostas var jag än är, mataffären, på bussen, ja i princip överallt. Kvällarna och nätterna är värst när det gäller mig. Man skulle nog utan att ljuga kunna påstå att jag har hostat bort utmaningen #blogg100. Men jag kommer igen! Kanske inte med ett inlägg per dag utan tre stycken i veckan istället. Det känns som en lite mer lagom takt för mig.

Tack och lov för SVT play när man är för trött för att göra något annat. Jag vill därför ta tillfället i akt och tipsa om bra program som jag har fastnat för lite extra den här veckan.

Babel gjorde mig sugen på att läsa Alain Mabanckou. Hur har jag kunnat missa honom? Kristian Gidlund om att leva och skriva i skuggan av döden vill jag för allt smör i småland inte heller gå miste om. Här är länken till hans blogg – I kroppen min. Han lämnar ingen människa oberörd.

Där ingen skulle tro att någon kunde bo, är en norsk serie om människor som valt att bo långt från staden, men nära naturen som jag liksom bara snubblade över av en tillfällighet. Avsnitt två om Ellen Marie Hansteensen som bröt upp från ett stressigt liv som frilansjournalist och valde att bosätta sig på en fyrstation gjorde mig helt betagen.