En mamma, en dotter – två böcker

20130227-180034.jpg

Av en tillfällighet sprang jag över Maria Svelands senaste bok, “Hatet”, på Centralen på min väg till Småland. Det var som en dragande kraft – den var verkligen ämnad mig, tror jag.

Jag har nämligen funderat en hel del över vad som är så hotfullt med att bara nämna ordet feminism. För mig, i min naiva värld, är det nämligen en självklarhet att alla människor är lika värda oavsett kön men också religion och ras. Jag blir därför alltid så konfunderad över människors vrede över feminism och feministerna, inte minst. Folk får som något rabiat i blicken så fort ämnet kommer på tal.

Varför?

Boken kändes även angelägen att läsa inte minst för min dotters skull. Jag vill att hon ska kunna växa upp, studera och välja yrke i samhälle där normer, politik och lagstiftning bygger på alla människors lika värde.

Det var länge sedan som jag sträckläste en bok och när jag klev av tåget i Nässjö så var det med en vag känsla av obehag. Är det verkligen så att min bild av vårt samhälle inte stämmer med verkligheten? Är jag så jäkla naiv? Har vi inte kommit längre än att vi fortfarande, i våra dagar bedriver häxjakt på kvinnor som kämpar för ett jämlikt samhälle? Hatar vi så mycket?

Boken är angelägen. Läs den! Slut leden och låt oss gå samman mot antifeminismen!

Samtidigt, vid en pool på en ö i Atlanten ligger en älskad dotter med nyrakade, vita ben och läser Kristina Lugn. Mamman är stolt. Hon verkar gå i sin mammas fotspår. Heja, älskade du!

20130227-180147.jpg

Advertisements