In Sweden we have something called…

Livet är underbart när man sitter i skuggan på en veranda med regnskogen tät och ogenomtränglig, bara några meter ifrån. Det prasslar och jag ser något som vid första anblicken ser ut som en orm. Nej, det är nog bara en ödla. Ljudet av syrsor, fåglar och apor är öronbedövande.

Vi ser såklart massor av fantastiska djur. Hundratals flodhästar (några av dem går och betar på natten utanför vår stuga), elefanter, giraffer, krokodiler, vattenbufflar men mest intressant av allt är alla möten med alla människor.

På fantastiska Murchison river lodge vid Nilens strand dricker jag en öl med Angelica från Norrköping som arbetar som utsänd från FN för att förbättra förhållandet för fångar i kongolesiska fängelser. Hur orkar hon med det?

Hon berättar att i hennes fängelse förvaras över 1200 fångar på en yta som är dimensionerad för tvåhundra. Det finns inga rastgårdar utan alla trängs inuti barackliknande byggnader. Trängseln är så stor att man tvingas turas om att sitta i tvåtimmarspass. Fängelset själv, delar inte ut någon mat utan maten ombesörjer Röda korset. Varje fånge får genom dem ett mål mat om dagen
bestående av vitkål, vita bönor och ris. Svälten är enorm och många orkar inte ens bära sin egen kropp. Hon beskriver förhållandet som liknande dem i andra världskrigets koncentrationsläger.

Fångarna då, vilka är dom? I fängelset mixas de som redan är dömda med de som väntar på att få en dom. Eftersom bristen på domare i Kongo är så stor (det finns bara fem domare på 10 miljoner människor) så kan man få vänta upp till sju år på att få sin dom. Många sitter därför oskyldigt fängslade, åratals, tillsammans med människor som gjort sig skyldiga till så stora brott mot mänskligheten att de borde ställas till svars i krigstribunalen i Haag.

Många som sitter fängslade är rebeller, flera av dem har blivit kidnappade och nedtvingade. Hotade att få sina mödrar våldtagna och lemlästade om de inte följer med.

Och så är det det där med korruptionen. Angelica berättar att på hennes fängelse arbetar sjutton personer på tvåtusen fångar. Tre av dessa är avlönade av staten dvs. Fängelsechefen och två till med lite högre befattning. Fängelsechefen tjänar motsvarande 50 dollar i månaden men det är inte helt säkert att de betalas ut varje månad. Frågan uppstår helt naturligt varför de övriga arbetar där när de inte får betalt? Jo, i Kongo råder 85 procentig arbetslöshet och även om man inte får betalt för sitt arbete så finns ju möjligheten att tjäna lite extra på att utföra tjänster åt fångarna. Att hjälpa en fånge att rymma kan exempelvis inbringa motsvarande 500 dollar.

Samma sak utsätts regelbundet Samuel med sitt barnhem för. Lägre tjänstemän som kommer och gör inspektioner och “hittar” på nya lagar som exempelvis att varje barn måste ha två uppsättningar med lakan annars så är barnhemmet så bristfälligt att det måste stängas. Tjänstemannen kan förstås välja att se genom fingrarna genom att betala honom en viss summa pengar.

Ja, “in Sweden we have something that we call laws” och jag känner på något sätt att Angelica står inför större utmaningar än vad jag gör i mitt jobb som kommunikatör på Svenska Bostäder.

20140716-184802-67682681.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s