“Den som inte kan konsten att sminka sig gratis vet inget om livet”, sa min dotter Freja mellan sminkmontrarna i taxfree butiken i Istanbul.
Vi hade slagit våra lovar dit in för att diskret fräscha upp oss inför ytterligare drygt sju, åtta timmar på planet mot Entebbe i Uganda. Och vi liksom fintade bort expediterna medan vi snodde åt oss svindyra droppar från Dior och hudfärgade total eye care cremer för att dölja våra mörka ringar under ögonen. När man reser med sina halvvuxna barn lär man dig minsann hela tiden nya praktiska grejer!
Som exempelvis “superspararna” som är något program som går på femman och handlar om människor som snor åt dig gratis grejer än här, än där. Som exempelvis att ta med sig en tom ketchupflaska till MacDonalds och snikfylla på gratis.
Freja och jag tog vårt första steg i den riktningen igår och snodde åt oss gratis ögonbindlar och strumpor på planet. Vi kände oss ofantligt nöjda efteråt när vi med ett flin hade stuvat ner pinalerna i våra redan fulla väskor och gjort tummen upp för nya “superspararna i Afrika”.
Nä, hörnini, nu sitter jag i skuggan på altanen på vår lodge utanför Kampala och blickar ut över Victoriasjön. En kille spatserade just förbi med megastora pickadoller. Herregud vad många sådana killar det verkar finnas här! Med pickadoller, alltså!
Det har ju tydligen varit en stamuppgörelse precis på ett av de ställen som vi ska besöka: Rwenzori mountains eller Månbergen. Ett femtiotal människor strök med och det känns ju lite så där. När min smått koleriske man ringde vår lokala guide på en knastrig linje mellan Stockholm och Uganda för att få lugnande besked innan avfärd hann han bara få så mycket information att, ” oh no, you are not going to die here… Hahaha…..”. Det kändes på något sätt lite betryggande!
Nu är vi iallafall på plats och vi ska snart åka till ett barnhem och lämna en hel resväska med kläder. 20 procent av kostnaden för resan går direkt till barnhemmet. Det känns fint på något sätt.
Vädret är behagligt och livet leker!
Prat med Helen 